Vandring från Haväng till Vantalängan på gul resp orange led och till Kivik

6 till 7 sept 2008, Vi var 9 SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19.
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del.

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.

Jönköping, rundtur med cykel i stan

Övernattningen skedde på vandrarhemmet i Norrahammar. Boendet är inte i klass med de två senaste men helt ok. Dusch och toa på rummet värdesätts liksom fin frukost (6.30-7.30!) i fin miljö.
Vi tog oss till Jönköping med bil och parkerade i södra delen, kvarteret Torpa. Här är lugna gator med fin bebyggelse att cykla genom för att komma ner till stan. Vi valde att börja med Tändsticksområdet med museum och gamla industribyggnader vilket var ett bra val. Vi brukar börja med att kolla städerna stadsparker och här ligger den i västra delen där vi var. Det vi inte hade kännedom om var nivåskillnaden! Vi tog hela Bäckalyckevägen upp för att slippa branten upp till parken. Stans stadspark består av skogsstadspark, Friluftsmuseet, idrottsplatsen Stadsparksvallen och längs norrut Arboretum. Nivåskillnaden är säkert uppåt 70 meter från högsta punkten ner till Vättern. Miljön kring Dunkahallaån ser fin ut. Vi körde alltså (gick i de brantaste delarna) ner till Vätterns strand efter att först ha passerat järnvägen. Här nere går en ytterst trevlig cykelväg som börjar uppe vid Vätterslund och sen fortsätter längs vattnet upp mot Elmiaområdet (där leden följer Huskvarnavägen) och därefter norrut. Där vi började ligger små trevliga röda sjöstugor och vid de små bryggorna finns badmöjligheter. Fortsättningen österut har fina små och stora sandstränder. Jönköping har alltså sin egen Copacabana! Denna vackra dag var stränder överfulla med folk. Vi cyklade till Hamnparken och Rådhusparken för att se på stan. Här ligger stora Munksjön som omges av industriområden. Munksjö har sina fabriker hrä t ex. vi gick sen affärs och gågatan upp. Hovrättstorget är omgärdat av fina gamla tings- och hovrättshus, en väldigt fin stadsmiljö. Vid Undergången tog vi oss ner till strand-cykelvägen igen och fortsatte österut upp till Rosenlunds Roseum, en mycket fin plats för rosintresserade. Vi gick en bit på Rosenlundsbankarnas naturreservat där också campingplatsen ligger. På tillbakavägen följde vi strandlinjen bort till Hamnpiren där massor av restauranger ligger. Vi avslutade med ett bad vid Dunkehalla och tog sen Gröna gatan upp till bilen. Därmed var semesterturen nästan slut!
Det blev E 4 ner till Värnamo, sen blev jag så trött på den enformiga vägen så vi tog trevlig väg längs Vidöstern och förvånades samtidigt av att man bryggor villor intill och i nivå med sjön. Från Ljungby följde vi gamla E 4 där vi var näst intill ensamma på denna breda fina väg. Vid Traryd kom vi åter ut på nya vägen men tog strax av vid Markaryd på vägen till Hässleholm. I Vittsjö blev det en fika vid lugna och rofyllda Vittsjön och Sjöstugan, vilken idyll och fin avslutning på resan! Denna väg är trevligare än den över Helsingborg.

Ödeshög och Visingsö, cykel till Omberg samt Visingsö runt

Vandrarhemmet i Ödeshög är en höjdare. Det ingår i hembygdsgården och parken som hör till. Tv-rummet är ett museum och frukostrummet är den gamla slöjdsalen.
Morgonen inleddes med en cykeltur till Omberg. Det är först asfalterade cykelvägen på gamla järnvägen fram till Hästholmen och sen delar av Vätternleden upp på Omberg Ekopark. Där är det skogsvägar för hela slanten så jag vänder. Hela turen var rätt enformig och på 25 km.
Vi tog cyklarna på bilen och körde till Gränna där vi parkerade vid hamnen för överfart med cyklarna på båten. Ön är 14 km lång och cirka en fjärdedel består av skog, ek och bok mest. Det är cykelvänligt och är en speciell känsla att ha vatten på båda sidor om sig. Denna dag var det 25 grader varmt och 22 grader i Vättern vilket inte är vanligt. Vi tog ett fantastiskt skönt bad och simtur vid Näs slottsruin i söder. Var finns det ett mer perfekt ställe – sötvatten, kristallklart, slottsruin intill, fina vyer och lagom djup? 10+. Cykelturen gick först genom Ekskogen, Stigby med kaffe på Bengtsgården och sen ner till Näs. Asfalten är av bra inlineskvalité. Efter badet bar det norrut på sämre asfalt. Här ligger gårdarna utspridda med jämna intervall längs vägen. Mitt på ön vid Kumlaby finns ”samhället” på ön. Vi gjorde sen en sväng upp till Tempelgården med sina väldigt speciella små vita hus. Här går det också att åka inlines. Återfärden till färjeläget gick snabbt genom skogen.
Efter Gränna med ett sjudande folkliv i hamnen och på campingplatsen körde vi fina vägen till Jönköping och vidare till Norrahammar. Här är det verkligen backe upp och backe ner, en mycket skön trakt som vi säkert kommer att åka till vid annat tillfälle.

Vättern är Sveriges näst största och Europas femte insjö i storlek. Det är en gravsänka mellan fem landskap. Den är nästan 14 mil lång och som mest 3 mil bred. Största djupet är 128 meter. Den avrinner i Motala ström vilken ingår i Göta kanal. ”Klart, kyligt vatten med oberäkneliga vågor”. Vätternrundan går motsols med start i Motala och tar i genomsnitt 15 timmar att cykla. Visingsö i Vättern är 14 km lång.

Linköping, en kort cykeltur i stan

Här övernattar vi inte utan det är Ödeshög som är nästa anhalt.
Vi parkerar vid Garnisonsronellen och cyklar in på fina cykelbanor i stan över Djurgårdsgatan till utsiktsplatsen och kaféet, Belvederen vid Naturcentrum och fina Trädgårdsföreningens planteringar. Utsikten är väl ingen ”höjdare” men ok. Vi cyklar ner till Stångån och följer den på fin cykelväg till Tannefors slussar (ej i bruk). Här rör sig folk mycket med vandring och löpning. Det går gång- och cykelväg på andra sidan ån också. Vi kör tillbaka upp till Stångebro och upp förbi St Lars kyrka och till Stora torget. Vi hinner med sevärda platser som Domkyrkan, nya biblioteket vid Slottsparken. Vi letar oss ut till Malmslättsvägen där cykelväg leder till Gamla Linköping, ett fint gammalt trähusområde. Det blir sen till att passera ett nytt bostadsområde intill friluftsområdet Östra Valla.
Vi kör vidare med bilen på stora vägen till Ödeshög.

Söderköping, cykel längs Göta kanal

Någon direkt cykelkarta längs kanalen finns inte. Det finns dock med inritade cykelvägar. Jag hade önskat en liten beskrivning av cykelturen eftersom det är bra att vara beredd på var de jobbiga och ibland dåliga vägar som trots allt finns. Leden följer ju inte enbart en kanal utan rundar även ett antal sjöar och här är det t ex vid Asplången kraftigt kuperat åtminstone i en skånings ögon. Bara bitvis är leden asfalterad. Inlines är inte att tänka på. Leder går fint och jämnt fram till Asplången. Efter Söderköping får man med ibland dödsförakt kasta sig över E 22, idioter till bilister finns överallt! Vissa har inte en tanke på att sänka farten när en cyklist försöker komma över. Duvkullens slussar passeras. Med spänning följer vi en katamarans färd, det är precis den passerar! Efter Klämman finns mycket fin rastplats på kulle med överblick över kanalen. En cykel med lastad cykelkärra kräver styrka här i backen. Nu ska man runt Asplången, norr om. Det är upp och ner på grus och asfalt, genom sommarstugeområde, genom stensatt privat väg, genom tyst och tät granskog mm. I den värme som råder väljer vi att vända halvvägs förbi sjön, vi ska tillbaka också! Här märker jag att avståndsbedömningen sviktar, det har gått lätt och snabbt att cykla före sjön men här tar det tid och vid en diskussion med en GPS-försedd (Palm notebook med GPS) vill jag inte tro på hans uppgift men han har naturligtvis rätt. Vi möter ett par där hon är rätt mullig men är infödd och lätt cyklar här! De berättar att det är lika kuperat resten av vägen till sjö tar slut i väster. Det blir naturligtvis samma väg tillbaka, dock med ett bad vid Snöveltorp som man kan hitta om man fluktar efter en nedfart till sjön vid stugområde. Här finns brygga och flotte. Det är ett underbart bad i dagens värme. Här på sjön lägger en del båtar till över natten på sin färd. Tillbaka tog det bara 1 timme och 20 minuter. Dagens tur blev på 37 km.
Mangelgården är mycket trevligt att bo på. De har en variant med frukost i form av självservering, bra idé och billigt.

Dan efter packar vi och kör för ett bad i sjön Roxen. Vi följer väg nära Göta kanal. Det är vackra omgivningar. Vi kommer till Bråttom eller Brådtom som det står på kanalhuset, Vägverket har en annan mening. Här ligger ett mycket trevligt ställe med vandrarhem, café och försäljning. Vi kör vidare till Norsholm där vi ser på kanalen och Kapten Bills vandrarhem. Det ser trevligt ut med hus och servering. Vi kör sen norr om Roxen på fina små vägar. Här går också cykelleden (den norra, det finns en alternativ södra också). Vi möter halvvägs till badet en lundafamilj som är ute med cykelkärra och full tältutrustning. De rekommenderar som bästa sträcka Borensberg - Berg. Efter vackra vägar är vi framme vid Roxenbaden. Här finns stor camping med skuggande träd på en del av området. Det blir ett fantastiskt skönt bad i 25-gradigt vatten, klart och behaglig sandbotten. Vi kör vidare till Bergs slussar. Här finns vandrarhem mm.
Nästa anhalt är Linköping som vi når vid 17-tiden.

Norrköping, cykel i staden och ut till badet på Lindö

Övernattning skedde på vandrarhemmet.
Rummet som mötte oss på vandrarhemmet var halvvägs till bastuvärme. Se upp för vandrarhem i träbyggnad typ denna som är barackvarianten, den finns ofta en sorts baracklukt och det blir ofta väldigt varmt i dem när solen har stått på under dagen. Rummen blev svalare på natten och var då ok. I övrigt minus för frukosten och plus för damen som sköter det ensam och stora gräsytor med sittgrupper. Kvällen tillbringades i stan med en rundvandring bland de fantastiskt fina byggnaderna i Industrilandskapet, som man döpt området till. Det är nedlagda fabriker från först Holmens bruks tid och sen textilindustrin som var stor i stan. Det är liv i stan på kvällen, kanske pga universitet och kvarvarande studenter?
Dan efter blev det upptäcktsfärd i stan per cykel. Stan har gett ut en cykelkarta. Vi började med Carl Johans park vid stationen. Där finns också den årliga kaktusplanteringen.. Vi fortsatte längs Norra promenaden (Södra och Östra finns också men inte Västa utan där heter det Kungsgatan) och över bron för att komma upp längs Motala Ström, som rinner genom stan. Här finns det cykelväg längs strömmen med inslag av parker längs med. Vid Strömparken finns utlåning av fiskeredskap och fina grönytor. Vi besåg också det mäktiga Rådhuset, som måste tillhöra de största i landet. Det är ett mästerverk av murare. Detta är på Tyska torget. Efter en sväng bort till Nya torget och Knäppingsborgsgatan gick vi på trevliga Drottninggatan och lite smågator och kom åter till Strömmen. Spången Spången leder över till andra sidan. Vi körde ner till Gamlebro och in över Gamla Torget. Här ligger Luis de Geer konsert och kongresshus. Bomullspinneriet passeras ut till Bergsbron. Vi cyklade genom det område där byggnaderna gjorts om till Pronova Science Park och universiteslokaler. Här finns Dragsbron där man kan gå ut och blicka ut mot Strömmen och hela området. Fängelset ligger på andra sidan. Här startar en finfin cykel- och promenadväg längs strömmen vilken leder ända bort till området Himmelstalund. Här är mycket grönt längs vägen och borta vid Kneippen fina hus att se på och de har fin vy ner mot strömmen. Vid Brostugan körde vi över och tog en titt på fin örtagård. Vi fortsatte under Riksvägen och fram till stora Friluftsbadet vid Himmelstalund. Har man intresse för det så finns här att se på i massor. Vi tog bron över till campingen som består av stor gräsmatta. Vi tog cykelvägen på andra sidan strömmen tillbaka till Kneippen med sina stora fina patriciervillor. Sen följde vi Linköpingsvägen som övergår i Södra Promenaden med sina breda cykel- och promenadvägar och härliga alléer. Vilken tillgång för stan! Här flanerar och springer folk. Vi svängde ner på Östra Promenaden och in på fin cykelväg till Lindö. Det är bra skyltat för cyklister. Det är cirka 6 km ut till samhället. Vi svängde av på cykelväg norrut i samhället och kom via Medvindsgatan ner till vattnet. När småbåtshamn passerats ser man badet med stora gräsmattor. Det är inget fint vatten men fullt badbart. Nu är vi i Bråviken och om ”hörnet” med de nybyggda flerfamiljshusen vid vattenbrynet (!) börjar Lindökanalen som övergår i Motala Ström. Ute på Lindö finns fint grönområde med tall och bokskog och löpslingor. Här finns ett trevligt matställe och ett litet vandrarhem, som vi väljer nästa gång. Vi tog cykelvägen längs Lindövägen tillbaka till stan. Flygplatsen skymtar söderut. Vi kom in i en ”lördagslugn” stad med folk liggande på gräsmattorna och de fina grönområdena vid strömmen. Det är sannerligen en trevlig stad där man gjort mycket för folket! Jag läser i broschyren att Norrköping anses medan Linköping . vi kör över Spången och in i nybyggda kvarter och sen ner mot Strömmen igen för att åter insupa den fina miljön i de gamla kvarteren. Vid Skvallertorget svängde vi ner längs fina Kungsgatan och sen över Norra Promenaden, passerade det ytterst fula Polishuset (är det månne samma arkitekt man har till alla polishus?). Vandrarhemmet ligger på bekvämt avstånd från stan på Ingelstagatan.
Dan efter tog vi bilen och körde tillbaka till Söderköping där vi bokat in oss på fina gamla vandrarhemmet Mangelgården vid Brunnshotellet. Vi parkerade och gjorde cyklarna klara för en tur längs Göta kanal.

S:t Anna skärgård, båttur till Harstena och cykeltur på N Finnö

Vi övernattade på vandrarhemmet. Båten går från Tyringslöt kl 11 och går tillbaka kl 14.15. Det är tjockt med folk i juli/aug. Det är en fin båttur på en timme till fina Harstena. Där går man över ön till badklippor. Det är en ljuvlig ö med välbevarad bebyggelse. Här skulle man kunna hyra kajak om alla medresenärer är pigga på det! Vi avslutade med fin lunch i Mon.
På kvällen tar vi en cykeltur på 20 km ut på N Finnö. Vi körde ner mot Sanden förbi fin camping med bad och Sanden by med affär och hamn. Vi kör tillbaka och gör ny avstickare ner till naturreservat Uvmarö genom fint landskap på slingrande småvägar och omväxlande natur. Det blev samma väg tillbaka.
Denna skärgård är mindre besökt än andra. Det gör prisnivån angenäm. Vandrarhemmet är ett mycket trevligt ställe inkl personalen. Det drivs i sann STF-anda.

Till nästa anhalt, Norrköping, körde vi mindre väg mot Stegeborgs slottsruin (där går liten färja över till andra sidan långa viken in mot Söderköping, till ”udden” som heter Vikbolandet). Efter en kort titt på denna borg från 1300-talet (egentligen inte mycket att se) körde vi förbi Mogata samhälle och kom in till Söderköping. E 22 passerar genom stan så här kan vara riktigt långa köer när bron för båtarna på Göta kanal går upp. Vi körde in i stan och parkerade vid Brunnshotellet. Vi strövade genom denna trevliga lilla stad med mycket turister (främst längs kanalen och glasskiosken). Under cirka två timmars tid tog vi en cykeltur ut till kanalens ”ingång” Mem längs kanalen och tillbaka igen. Här ute finns vandrarhem och kafé (trevligt) förutom sluss och en del hus. Det går att bada här ute men vattnet är grumsigt av lerbottnen. Vi fortsatte sen med bilen till Norrköping.

Västervik , vandring i staden, kort cykeltur

Boende på vandrarhem i stan
Vi körde mot Västervik och valde mindre väg som mynnar i Hjorted och sen leder till Västervik. På vägen i skogen passerades bl a Falsterbo och Lunds by! Det är ett väldigt tilltalande landskap. Dagen börjar med en liten cykeltur för att hitta ett bageri. Det är ju en stor stad! Tänk vilken diffus uppfattning man har om många städer! Det tog sin tid att hitta ett bageri men å andra sidan blev det en rekognosering inför dagens övningar. Det är inte som i t ex Frankrike beträffande tätheten på bageri! Vi börjar dagen rätt sent med vandring genom stan och upptäckte den fina trähusbebyggelsen, de små torgen och gick sen ut på stråket över Lilla och Stora Strömmen förbi Stegeholms slottsruin där visfestivalen försiggår. Vi tog liten picknick vid Kulbacken och utsiktstornet och besåg nybyggda området vid Tändsticksbryggan, typ Malmös Västa Hamn. Notviken med hamn ligger här. Vi drog oss genom Västerviks Museum med Naturum för att komma till den badplats som ligger väster om Roddklubben. Då badar man i Gamlebyviken. Härifrån ser man över till stan. Vi gick genom en lugn stad tillbaka till vårt vandrarhem. Innan nattvilan tog jag en cykeltur för att se på Lysingsbadet och naturen därute. Efter att ha sett Oskarhamns camping så är Västerviks en riktig besvikelse. Tätt mellan husvagnar och tält och tät rök från grillarna. Hur kan man bo så? Trots det är det fullbelagt! I Västervik hittar du stadsdelar som Öster- och Södermalm och Djurgården

Västervik har cirka 21 000 invånare. Skärgården har ca 5 000 öar. På 1700-talet var det en av Sveriges främsta sjöfartsstäder med stora varv. Tjustbygden och Tjust skärgård ligger här. Tjustempire är en byggnadsstil som är typisk för nordöstra Småland.
Att göra: ångtåg till samhället Verkebäck söder om V och sen skärgårdsbåt tillbaka till stan. Det går smalspårig järnväg med rälsbuss till Hultsfred på 7 mil (stopp vid diverse stationer kan göras). Skärgårdsbåt från V eller Loftahammar (lär ha vackra miljöer att vandra eller cykla i) med eller utan båtluffning. Idyllen Blankaholm tre mil söder om Västervik. Tur med skonaren Linnéa där man kan lära sig segling. Tjustleden för vandring är totalt 20 mil. Gränsöleden är 12 km och Loftaleden är 20 km. Paddla kajak från t ex Smitterstad söderut mot Ankarsrum (fortsätter man med några lyft kommer man ut i Östersjön). Cykla längs Astrid Lindgrenleden mellan V och Vimmerby. I stugorna vid Båtsmansgränd kan man hyra in sig, ser tilltalande ut. Gamleby ligger ett par mil norr om Västervik och är hamn för segelskeppen Linnéa och Vega. Ankarsrum och Överum har industrimuseum.

Från Västervik tog vi vägen över långa udden med Norrlandet och Segersgärde till Gamleby. Det är ett härligt landskap med vackra vyer. Sen blev det större väg mot S:t Annas skärgård. Vid Gusum tog vi av på liten väg och passerade Börrum och kom ut på större väg vid Bråta. Då hade vi kört på delvis grusvägar i ett omväxlande och småkuperat landskap. Vi kom ut på Torön och före bron över Lagnöströmmen svängde vid ner mot vandrarhemmet mm S:t Anna.

Oskarshamn, cykling i staden och på landsbygden öster därom, Bråbygden

Boende på vandrarhem på folkhögskola, Tuppen.
Vi startade vid middagstid en cykeltur för att upptäcka stan och området ner mot campingen där vi bott för 30 år sen och som vi minns som en av de finare campingar vi bott på. Stan är väl värd ett besök. Vi cyklade till fina Stadsparken, som är mycket välskött, har fina planteringar och anpassad till den kuperade terrängen. Vi följde fin cykelväg genom bostadsområdena Åsa och Kristineberg där cykelvägar är väl utbyggda genom angränsande skogspartier. Vi kom ut på bred cykelväg längs östersjövägen som leder till camping och stugområde Gunnarsö. Stugbyn är stor och är nog en av de finaste vi sett med stugor utspridda i naturen och när till inbjudande skärgård och badvikar. Vi cyklade igenom området och tog oss till campingen som också måste vara bland de finaste i landet beträffande läge och arrangemang. Här är inbjudande bad med härliga vyer inkl Blå Jungfrun. Vi tog sen vägen genom stugbyn och kom ut till småbåtsområdet norr om. Här kan man cykla ut på de små öar som är sammanfogade utanför. Det är ett trevligt område. Vi tog vägen genom industriområdet och kom till ett imponerande hus som ju är tågstationen. Det mest imponerande jag sett inkl trädet som står utanför. Vi tog oss in i stan och strosade på gatorna med cyklarna. Det är en trevlig stad.

Vi tog sen bilen och körde förbi Döderhult och mot Bockara. Efter ca 20 km svängde vi norrut till Bråbygden, som vi läst om i Bygden där vinden vände. Det är en bok med bilden av Peter Jerdehag med text av Mårten Aronsson. Vilka bilder! Det fick oss att åka hit även om vi inte kunde uppleva alla årstiderna som är så fint skildrade i bilderna. Vi fick en fin på 25 km. vi körde bilen till Bråbo och parkerade vid en fin liten badsjö. Där rådde stora lugnet och skogdofterna var tunga. Vi cyklade till Kristdala på härlig kuperad och slingrig asfalterad landsväg med diverse fina blommor i vägrenen. Det är tallskog och ek mm mär. Talldoften låg tung. I samhället finns både ICA och Coop. Vi körde mot Krokshult på lite större landsväg och svängde mot Fallebo. Här är ett härligt landskap! Utmärkande är de många gärdesgårdarna och de stubbade träden, småbruket, stenhögar på ängarna, röda hus och korna. I Bråbo tittade vi på liten fin trädgård till deras Naturum. En kvinna gick och ansade trädgården till skolan som drivs av en aktiv ”kollektiv”.

Att besöka: Stensjö by där Barnen i Bullerbyn spelades in. Det är en by som behållit sitt utseende sen seklets början. Blå Jungfrun, 86 m hög granitkupol i Kalmarsund, nationalpark. Döderhultarmuseét. Misterhult skärgård. Krokshultsbygdens vandringsled på 18 km i tre etapper. Påskallavik och Figeholm, Simpevarps by. Paddla i Emån som är 22 mil lång, i Marströmmen med Maren eller vid Gunnarsö. Ostkustleden är en 16 mil lång vandringsled. Grannkommunen Högsby ser ut att ha fin natur med bl a en sykelled på 15 mil i fyra etapper. I den andra grannkommunen Mönsterås finns också fin natur. Oknö är en 250 hektar stor ö i kalmarsund och Lövö är ett naturreservat. Mönsterås kustväg är skyltad 30 km lång landsväg med mycket vackert och sevärt.

Oskarshamn har cirka 15 000 invånare. Stad 1856. Den har mekaniska verkstäder och är en viktig hamn. Skärgården har drygt 5 000 öar.

Öland och en cykeltur i Kalmar

Övernattning tre nätter i Runsten
Vi cyklade till Ismantorp borgruin över småvägar förbi bl a Dyestad och Björkerum. Långlöt station ligger här sen järnvägen som gick över Öland lades ner på 60-talet. Vägen går på nedlagda järnvägen. Cirka 20 km. På Öland ska man nog välja dessa småvägar som går genom ett omväxlande landskap (betydligt mindre odlingsfält än t ex i Skåne).
Dag två på morgonen tog jag cykeltur norrut till Gärdslösa där jag vände plus tur ner mot östra stranden. Vägen N-S känns rätt ”träig”, det är platt, en hel del trafik men det finns trevliga små samhällen med fina gårdar och se på.
Vi tog bilen med cyklarna på och körde till Föra, ca 30 km norrut. Vi körde österut mot havet, vände och körde till Djupvik på andra sidan ön och sen åter till bilen, 23 km. Landskapet är Mycket platt och enligt mitt tycke, inte speciellt roligt. Naturreservatet Ö om Föra påminner om strandängarna nere vid Foteviken men känns svåra att nå. Där vi stannade finns visserligen en stenig väg ut till havet men hur kul är det att cykla här? Djupvik och kusten N och S därom har vi cyklat för några år sen. Det fina är havskontakten och utsikten mot fastlandet och Blå Jungfrun. Nej, än så länge känns Öland överreklamerat!


Vi parkerade på Varvsholmen och tog cyklarna i stan. Vi tog en tur på holmen bland den nya bebyggelsen med bostadshus och företagspark inklusive Högskola. Detta är deras motsvarighet till Västra Hamnen i Malmö. Man har vyn över Ölandsbron medan man i Malmö har vyn över Öresundsbron. Området känns väldigt fint. Vi körde över Ängö till Kvarnsholmen och tittade på de fina byggnaderna. Vi gjorde ett besök på museet med regalskeppet Kronan, väl värt ett besök. Vi tog en tur ut på Barlastholmen med småbåtshamn och Högskoleområdet. Vad Kalmar utvecklats på de 35 år sen jag var här senast! Vi körde vidare ut genom fina Sylvanderparken runt Slottsfjärden in genom den mycket fina Stadsparken och ut till Kalmar slott. Slottet var stängt så det får bli nästa gång vi kommer hit. De har en hel del fina utställningar. Vi körde genom fina Gamla Stan förbi Krusenstjernska gården och in förbi Ravelinen och över Systrastömmen och in genom Centrum med fin trähusbebyggelse och pampiga gamla hus. Sen körde vi åter över Ängöbron och till bilen.
Vilken fin stad! Det är gott om välskötta parker och promenadstråk.
Stan har bl a fyra broschyrer med samma antal beskrivna turer, Promenadstaden kallar man sig.

Småland – Cykel Växjö med omnejd

Övernattning skedde i Växjö i stuga mellan Lövsjön och Hinnasjön, ca 8 km öster om stan.
Jag tog en morgontur på cykel över Fällorna, Jacobsdal och förbi golfbanan i Fylleryd. Hela området vid Lövsjön är mycket trevligt att cykla och promenera i. Golfbanan ligger fint och cykelvägen går omväxlande i landskapet. Jag cyklade vidare genom Sandsbro, genom villaområde Hovshaga och ner till Centrum och Domkyrkan med Linnéparken på fina cykelvägar. Vattentorget kallas platsen där man kan utgå för promenad på fina bryggor vid Växjösjön. Jag fortsatte västerut till Högstorp och cyklade på mindre väg över Hollstorp, Lövåsen fram till Norratorp där jag svängde vänster upp och över stora vägen till Kalmar. En tur på 30 km. Cykelvägarna kring och i Växjö är mycket fina och mycket väl utbyggda. Här kunde inlines passat bra för en morgontur! Växjö har mycket att erbjuda för en långpromenad.
På eftermiddagen tog vi bilen till Växjö och promenerade sen ner till Växjösjön. Vi gick längs västra stranden på fin promenadväg ner mot Strandbjörket, upp förbi Tegnerskyrkogården, Biblioteket och Centrum.

Tidigare besök i Småland har varit Åsnen runt på cykel två dar med övernattning i Ryd, fina turen med långfärdskridskor på Åsnen, samt cykelturer över Åby m fl orter. Cykelturen runt Åsnen kan varmt rekommenderas (startpunkt finns faktiskt vid centrum i Växjö vid Växjösjön). Vi övernattade i Ryd för att kunna dela upp turen på två dagar.

Turer att göra: Gång- och cykelstråket Växjö Runt.

Staden har drygt 50 000 invånare. Det var ett handelscentrum redan på järnåldern.

Bilturen vidare till Öland gick på väg 25 över Lessebo och Nybro. Detta är en omväxlande väg och väl så omväxlande som Kalmar – Karlskrona om man ska vägen Malmö – Öland.

Blekinge – Cykel Nättraby, Karlskrona

Detta var första dagen på en semesterresa på 15 dagar 15-30 juli 2008)längs Ostkusten och över Norrköping och Jönköping. Det var bil med cykel bakpå bilen och boende mest på vandrarhem. En fantastiskt härlig (och billig) semester! Vädret var strålande. Vi cyklade sammanlagt cirka 35 mil. Första dagarna bodde vi i Nättraby. Dagen började med en morgontur på cykel västerut, först genom samhället, längs Nattrabyån och ut till Mjövik med badplats och småbåtshamn. Skillingenäs, Grönadal passerades på lättcyklade landsvägar och omväxlande landskap. Jag kom ut till stora vägen mot Hasslö. Några km senare tog jag en kort sväng in om naturresevatet Tromptö, med sina stora ekar med inslag av bokskog, och en snabb titt på gravfältet vid Vambåsa. Sen tog jag vägen upp till E 22 och följde cykelväg längs med denna fram till Bjärby där man kan ta av från denna förfärliga cykelväg och komma ner till bra väg till Nättraby. Det var väl enda lösningen att få en förbindelse på Cykelspåret! Ca 20 km.
Efter lunch tog vi nya fina cykelleden som följer järnvägspåret i början och sen infarten till stan. Vid campingen Skönstavik svängde vi ner på liten betagande grusad stig längs havet, Skärvaleden, som leder in till stan. Den övergår efter Lindesnäs vid Sunna kanal till Vämöleden, som är lika fin att cykla på. Här kommer först ett villaområde och sen kan man runda halvön Västra Mark eller köra rakt västerut. En badplats, Studentviken, passerades. Vi passerade också fina ek- och bokskogar, härliga vikar, den fint belägna idrottsplatsen, företagsparken Campus Gräsvik samt högskolan. Här kan man ta en sväng ut på Långö och utforska den. Här står en informationstavla om stans Stadsvandringsleder, som är något nytt. Vi passerade Tullparken och kom ut på cykelvägen som leder in i staden. Den går längs Borgmästarekajen och sen körde vi in i centrum och tog en sväng över Amiralitetstorget och Hoglands park med sina fina planteringar. Saltö, Dragsö, Stumholmen och militärområde och örlogshamn inklusive Lindholmen hade vi varit på vid tidigare besök. En guidad tur på militärområdet är en höjdare! Sen körde vi på cykelvägen längs Österleden och in på Saltsjöbadsvägen ut till Vämö. Här passeras Bryggareberget med utsiktsplatsen vid vattentornet. Vi tog en runda in i fina Vämöparken och ut på Hästö innan vi snirklade oss ut på cykelväg längs Sunnavägen genom Marieberg och sen Ronnybyvägen för återfärd på samma fina cykelväg till Nättraby. Järnvägen, som elektrifierades 2007 går intill. Turen var på cirka 30 km. Tänk att vi inte sett denna fina cykelstig längs kusten mot Karlskrona vid tidigare besök! Invånarna kan verkligen vara glada åt sina fina natur med ständig kontakt till havet.

Vid tidigare besök i området har vi, förutom staden, cyklat och besökt Aspö, dit vägfärja tar en, halvön ut mot Torhamn, inklusive Torhamns udde, och småvägar i det steniga landskapet där bla a Steneryd ligger. Även fina gamla Kristianopel har besökts. Af Chapmans Skärfva var en höjdare att besöka efter vandring över Sjuhallabygden. Vi har åkt trevliga turen med båten Axel mellan staden och Nättraby. Ronneby Brunn med alla fina gamla trähus och dess park är väldigt vacker. Listerlandet med Hörvik, Listershuvud, Nogersund och Hällevik är fina. Järnavik med vandrarhem och kajaktur ut till bl a Tjärö är vackert. Kollevik, efter Karlshamn, med dess bad är fint. Halen och Raslången är fina att idka friluftsliv vid såsom kanot, vandring, långfärdskridskor. Sölvesborg är utgångspunkt för Skåneleden upp över Ryssberget. I Pukaviken kan isen lägga sig tidigt. Jag har en minnesvärd skridskotur från Senoren till stan, över Danmarksfjärden och ut till Almö vintern 2003. När isarna lägger sig i denna skärgård så ska man passa på, något finare än en tur med långfärdskridskor här är svårt att hitta!

Områden att besöka vid kommande tillfällen kan vara bl a sandfälten NV om Kristianopel. I stan finns de inträdesfria museerna Marinmuseum och Blekinge museum samt Konsthallen. Arena Rosenholm kan vara värt ett besök. Det finns också många små fina sjöar och åar att besöka. Blekingspåret på cykel känns lockande. På deras cykelkarta markeras Upplevelser runt Mörrumsån och Sjön Åsnen, Skogsjöland NO om Karlshamn, Blomstrande bygd N om Backaryd, och Ekriket N om Rödeby samt Öriket söder om Karlskrona. Sjön Mien norr om Karlshamn är en unik sjö geologiskt sett inkl dess rena vatten. Från Torhamn går båtar till Östra skärgården. Sturkö med Västa Skällöns naturreservat och fina badvikar känns lockande. Rester av smalspåriga järnvägen Krösnabanan finns kvar mellan Nättraby och Älmeboda.

Karlskrona har nära 35 000 invånare, det grundades 1680 som örlogsbas och var fram till andra världskrigets slut huvudstation för svenska marinen, i början av 1700-talet landets näst största stad, har en skärgård med 1 650 öar och är byggd på 33 öar,

För den vidare färden norrut tog vi bilen över väg 28 och sen väg 122, och passerade bl a Rödeby, Tving, Eringsboda på väg mot Växjö. I Korrö stannade vi till vid ån och en del äldre byggnader. Här kan kanoter mm hyras. Vandrarhemmet ligger fint vid ån och ser trevligt ut. Här är det Skogen som dominerar landskapet och vyn från bilen. Det är dock inte långt mellan samhällena.