onsdag, augusti 30, 2006

Nya trevliga turer 2007


Lite nya och nygamla vägar och isar mm hittills detta år:
Vandring, cykel, inlines
2007-10-28. En fin hösttur på inlines dryga 4 mil från Lund till Sjöbo: Genom Linero ut på Hardebergaspåret, till S Sandby på bra asfalt men inne i bebyggelsen en del löv, väg 104 till Revingeby med gles trafik, fina cykelvägen till Revingehed och in genom militärområdet, vägen upp till Harlösa och in förbi Stationshuset, mot Övedskloster förbi Vombsjön som låg där vacker för att snart bli frusen, vägen ner till Övedskloster som bjöd på nyasfalterad bana, vidare på den njutbara nyasfalterade vägen till Sjöbo som nåddes via Södra Åsum, genom samhället och förbi Sjöbo Gästis till Busstationen där förstärkningsbuss väntade på att ta oss till Lund så fint ordnat att vi steg av vid Gastelyckan och hade några hundra meter till bilarna


21 okt 2007 Inlines, körde en ny variant till Malmö i fint höstväder: Lund-Uppåkra-Tottarp-Djurslöv-Särslöv-S Sallerup-Malmö. Tillbakavägen gick först längs Risebergabäcken därefter över Toftanäs, Nordanå, Görslöv, Kyrkoby, och sen Tottarp-Uppåkra. Detta är en osedvanligt fin sträcka för inlinesåkning om man vill komma ut på skånska landsbygden och njuta av fin asfalt. Det fins nu flera fina sträckor att ta sig till Malmö. Den över Görslöv asfalterades för cirka två år sedan.Karta från tur Lund-Malmö

13 okt 2007, cykel längs kusten Landskrona - Helsingborg med tåg tillbaka till Landskrona. En s k klassiker dvs en favorit som jag helst göra varje år. Det är nog en av de finaste turer jag vet, du har sundet i blicken hela sträckan, du har Ven, du har Danmark, du har Hilleshögs/Glumslövs backar, Ålabodarna, Fortuna, Borstahusen.

Borstahusen till Ålabodarna och tillbaka
Vi tog en söndagsutflykt genom att ta bilen till Borstahusen norr om Landskrona. Därifrån går man längs kusten. Först följde vi cykelvägen till Hildesborg, där vek vi av in i naturreservatet på fina stigar. Här tog vi fika högst uppe med härlig utsikt över sundet och med bänk och bord. Leden går sen ner till Rustningshamn och Sundvik. Här är det lite uppförsbackar men utdelningen var en fin utsikt. Sen följer en fin stig fram till Ålabodarna. Efter att ha passerat byn tog vi ett titt på stendösen. Vägen tillbaka var lika fin. Det är inga ”problem” att gå samma sträcka tillbaka eftersom du har blicken på nya vyer.


15-16 sept 2007, vandring. Platsen hade valts till Österlen, närmare bestämt övernattning på vandrarhemmet Skepparpsgården i Haväng och vandring västerut respektive söderut. På lördagen vandrade vi Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp där vi vek av och åt middag på En smak av Österlen. Vi hoppade på leden igen där den passerat vägen till Kristianstad. Utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm.
På söndagen gick vi till Vitemölle, inte längs havet utan uppe i skogen. Den hade växt igen en del sen i juni! Inget bra med kortbyxor. Vi Klammersbäck vek vi av uppåt till tallskogen och gick där tills skogen tog slut och vi vek ner mot stranden och Vitemölle. Här går man längs vägen eller i sanden till Kivik. Eftersom det inte är särskilt upphetsande att gå längs vägen till Stenshuvud, dessutom för långt för oss, så vände vi efter en titt på kungagravens yttre. Kivik är trevligt att vandra igenom. Vi gick sen antingen längs vattenbrynet eller en liten bit upp på land allt efter smak. Ett fantastiskt skönt väder och ingen vind.


Teneriffa under julveckan 2006, två korta turer
Vi hade tagit en restresa till ön och hamnade i Puerto de la Cruz som är en trevlig stad med fina omgivningar. Norra delen av ön påminner om Madeira och här går det också att göra liknande vandringar. Vi hängde på en arrangerad tur som var på 7 km till Taganana vilken var innehållsrik och gav fina vyer. Nästa tur vi tog var till Teide där det gavs tillfälle att gå en tur i ett fantastiskt landskap olikt allt annat vi gått. Det är väl det närmaste ett månlandskap man kan komma. Det gäller att ha tur och komma en dag då det är bra sikt och soligt. Halvvägs upp stannade vi till i tallskog och där var det cirka 8 grader varmt.

Skridskor
Denna extremt isfattiga vinter blev det inte mycket åka av. Det fanns dock de i SIK, långfärdskridskoklubben, som var ute uppåt 15 gånger! Då ingick övernattningstur till sjön Sommen i Östergötland. En mycket fin sjö när det fryser till.
Åsnen kom jag dock till. Vi körde 8.30 och var tillbaka kl 18. Det blev cirka 45 km på rätt bra is, på slutet dock lätt sunkigt.
Krankesjön var frusen en lördag med bra is! Sjön var ovanligt stor pga högt vattenstånd sen i höstas. (Två veckor efter vandrade vi runt sjön med stövlar i solsken och med vårkänsla i luften.)

Skidor
Ja faktiskt! I Skrylle i slutet av februari. Perfekta förhållanden. Vi tog milspåret två varv.


Inlines
Årets första inlineresa med SIK och Blekinge gänget bar till Juterbog söder om Berlin. Ett riktigt inlineparadis. Fin åkning, fina rastställen, fint gäng, fint väder (utom måndag). Det kan ju bara bli bra. Efter framkomst framåt kvällen åkte vi två varv på milrundan. Turen avslutades med en provtur på 200 meters rundbana som är doserad. Inför tomma läktare (inte så konstigt, vi hade plankat in!).
Jag klipper in ”färdrapport” från 2006, författad av Carl Cöster, SIK:
Berlin sundaynight-skate open De fanns där alla…den ’övervintrande hippien’ med grånad hästsvans i vita bomullskläder dansande på sina parallellhjulingar…unga slanka män med hårt sittande byxor utförande sina piruetter…han som kontinuerligt måste åka i hög hastighet baklänges genom folkmassan med armarna utsträckta i färdriktningen. Visst var det en del annat vi kunde vila blicken på, exempelvis hade Salomon en monter för prylar och uthyrning. För skataren som vill ha det senaste så gäller nu lysband under skridskon så att marken flouroserar i blått och grönt. Plötsligt börjar människomassan röra sig närmare Brandenburger Tor och sekunderna senare är vi iväg. Vi SIK’are klädda i rött för att se varandra i massan av ett par tusen andra entusiaster. Underlaget känns förvånansvärt jämnt utan störande skarvar. Det verkar nästan som att vi sugs med massan utan att ta några skridskoskär. Vi kör genom Berlins gator i en stjärnformad bana som leder oss tillbaka till obelisken i Tiergarten vid tre tillfällen. Känslan att passera stadens kulturplatser på inlines med tusental andra till ljudet av det nästan magiska surret av närmare 20 000 hjul är obeskrivlig.
Flaeming skate: Vi anländer Jütebog 7, mil söder om Berlin strax innan lunch. Efter en snabb kopp kaffe spänner vi otåligt på våra inlines. Vi åker en kort transportsträcka och kommer därefter ut på Banan med stort B. Jag fick samma känsla som i vintras när vi kom till Bolmen och jag såg viken täckt med svart blank is. Skillnaden här var att färgen var mattsvart men jämnheten vara nästan den samma. Vi formligen kastade oss iväg längs denna formidabla asfalt. Svepte fram ljudlöst i närmare 30 i snitthastighet. Vilken underbar känsla. I ett huj så hade vi kört våra 44 km och beslöt omgående att varva ner med 12 kilometers slingan. Bertil insisterade på ytterligare varv men vi andra hade då redan börjat längta efter den avslutande vätskekontrollen. Bak i huvudet hade vi också den planerade långrundan… Dagen börjar med en tidig frukost. Vi är alla lika entusiastiska men även en aning spända inför dagens mandomsprov… 100 kilometer härlig asfalt. Nertyngda som nyvattnade dromedarer kör vi iväg i värmen. Färden börjar över öppna sädesfält. Då och då passerar vi sömniga byar. Vi glider fram med god fart där vi drar en halvtimme var. Passerar löv- och barrskog med härliga dofter. Banan är fortfarande fantastisk. Efter cirka halva sträckan kommer vi till en av de fyra backarna som är markerade extra branta. Det visar sig vara en underbar serpentin genom skogen där man kan pressa igenom alla kurvor och förlita sig på en ren och jämn bana. Hade där funnits en släplift upp till toppen så hade vi gärna kört fler gånger. Visst milen känns längre och längre och vi beslutar att ta en paus på ett friluftsbad knappt två mil från slutmålet. Efter att ha samlat nya krafter delar vi oss i en speedgrupp och en snabbaste-vägen-hem-till-ölen-grupp. Återförening sker med endast några minuters skillnad på hotellets vattenhål. Vi är alla mycket nöjda med dagen och förvånansvärt pigga. På morgonen hemfärdsdagen står vi uppställda på startlinjen kl 0700 för en kort avskedsrunda. Vid frukost utnämner vi Flaeming skate till den bästa åkning vi hitintills har provat på och som vi verkligen rekommenderar att fler skall prova. www.flaeming-skate.de . Tekniska hjälpmedel under resan och åkningen: GPS var ett bra hjälpmedel på resan. Dels för att hitta de nya motorvägar som inte fanns på våra gamla kartor, dels för att hitta till hotellet i Flaeming, och dels för att hitta hem på lite mindre vägar. Det visade sig att många arbeten på de gamla motorvägarna medförde stau i flera timmar. Detta hjälpmedel visade också att den fina asfalten kunde visa fart över mark. Under ett flertal avsnitt loggade vi 27 km/h under flera km, utan medvind och med en fallhöjd av blygsamma 0,5 m /100 m. Den längsta sträckan vi åkte på en dag var 94,8 km. halva gruppen åkte någon mil extra. Den gruppen var också utrustad med avancerad pulsmätare. Maxpulsen låg på måttliga 165 slag per minut. Borträknat pauser med bad var åktiden 5,35 tim. Den extra energiförbrukningen var 2798 Kcal varav 47 % var förbränt fett. För att återställa denna obalans, var god se avsnittet ”kulinariska åtstramningar och utsvävningar”. Omständigheter: Erfarenheter för kommande turer Vi vet nu att man kan bo i Juterbog och lätt nå inlines-banorna utan bil. Med nattåget från Malmö till Berlin och sedan vidare till Flaeming kan man vara klar för åkning tidigt på förmiddagen nästa dag. Om man är minst sex personer som bokar liggvagn blir tågresan obetydligt dyrare än bilresa och man slipper köer på vägarna i Tyskland. Mat- och vätskehak: Kulinariska åtsramningar och utsvävningar: Banorna går genom eller utanför många byar. En del sömniga med begränsade öppettider för värdshusen. Det gäller därför att inte tveka när man passerar ett öppet värdshus och i alla fall förse sig med en eller två grosses bier. Tysk gastronomi har kanske inte alltid det bästa ryktet. Tysk kökskultur är massor av korv och surkål i allt för stora portioner-det handlar om Bratwurst, Currywurst och Bockwurst och det traditionella Eisbein mit Sauerkraut, men vi var här när Pfefferlingen säsongen hade startat. Pfefferlingen eller kantareller ingick i stort sett i alla rätter. Vi åt således som förrätt Pfefferlingen mit salatsbeilage för att sedan forsätta med Schweineschnitzel mit Jägersause och pfefferelingen. Glassen var tack och lov vanlig vaniljglass. Drycken var inte heller smaksatt med kungen bland svampar. För att få variation i matsedeln kunde man faktiskt välja olika sorters öl. Denna dryck intogs i mängder i den 30 gradiga värmen.

Inlines Lund till Skanör, 56 km: Denna tur deltog jag inte själv i men klipper in den med tillåtelse av flitige inlinaren Lars Carlstedt: Från Lund rullade vi i shorts och T-skirt i måttligt tempo genom det öppna landskapet öster om Malmö på cykelbanor eller lågtrafikerade slingrande landsvägar med toppenasfalt ner till Oxie. Vidare mot sydöst genom den frodiga spenaten via Vellinge och Höllviken ner till idyllen Skanör. Förstärkt fika intogs i den lummiga trädgården tillhörigt Gammelgården vid Vellingeblommor. Många åldriga, oskiftade och idylliska kyrkobyar passerades under dagen såsom Uppåkra, Tottarp, Görslöv, Södra Sallerup, Glostorp, Hököpinge, Eskilstorp och Stora Hammar. Efter en lång skön ölpaus i Skanörs hamn tog oss expressbuss 100 snabbt till Malmö fvb med Pågatåg till Lund.

Jonstorp till Mölle, vandring 2006 i september, 20 km

Vi var 30 deltagare. Vi hade satt två bilar i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar bl a Knösen med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch hos en av medlemmarna i klubben. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Detta är också en plats som får tio poäng! Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi vek av upp till Knösen som är en ”höjdare”. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen.
Arild-Bökeslätt och åter 2006, ca 14 km
Vi återvände efter en vecka! Eftersom vi endast hade 1 bil blev det knappt halva sträckan och retur. Dock, vi kom till finaste platsen, Bökeslätt och naturreservatet där. En underbar plats.